Tystnad.

Tystnaden har varit lång, total och ogenomtränglig. Men. Nu är det slut. I'm back.

Neurotisk, paranoid och sorgsen. Ingen av er gamla kära lär hitta tillbaka efter ett år men jag är tillbaka. Jag behöver det. Jag hoppas att de jag känner kan respektera det denna gång. Jag behöver en annan kanal. Förståelse från andra som förstår. Hur mycket de än vill väl så går det inte alltid. Och nu är det en sådan period, det går inte annars. Jag håller på att gå ned mig, jag saknar skrivandet och jag saknar alla fina som fanns förut. Otroligt mycket.




Finns ni kvar därute? Vill skrika till er men är rädd att bli hörd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0